Ironman Kalmar 2015 – Min tuffaste utmaning hittills

För två år sen satte jag ett mål att 2015 skulle jag stå på startlinjen i Kalmar. Och det gjorde jag. Resan har inte varit spikrak, jag har tvivlat, kämpat och ifrågasatt mer än en gång vad jag hade föresatt mig att genomföra.

Men med hjälp av vänner, familj och bra coachning och kloka ord landade jag i våras i att det här ska jag göra, det här vill jag! Många träningstimmar och förberedelser av alla slag skulle nu äntligen sättas på prov.

Ironman – Vad är det? 
En Ironman är en en fulldistans triathlon tävling där man i serie först simmar 3,8 km, cyklar 180 km och avslutar med att springa en marathon. Det anses av vissa vara den ultimata utmaningen och jag kan bara instämma, det är det. Tar ett tag efteråt att förstå vad man gjort.

Torsdag – Anländer!
Sen torsdag eftermiddag anlände jag till Kalmar och mitt boende som låg ca 100m från starten. Pangläge och jag delade det med ett tiotal andra triatleter som bodde där själva eller med sina familjer.

Snabb incheckning och sen marsch iväg till expo-området bredvid växlingsområdet för att hämta ut start-kitet. Träffade flera vänner där och stämningen var verkligen på topp! Alla var glada, positiva och fyllda med förväntan. Det här kändes super! Raskt tillbaka och packade ur bilen. Hade ett eget dubbelrum som snabbt fylldes med min cykel och utrustning.

Incheckad!

Sen var det race-meeting en bit utanför Kalmar i en stor samlingssal. Tävlingsledningen gick igenom regler, väder och alla praktiska detaljer. Över 2 000 triatleter samlade, mäktigt! Svårt att beskriva känslan men det var en genuin glädje blandad med att nu var det dags.

Race Meeting

Vädret, just det, vädret.. De berättade att det skulle bli blåsigt, men hur blåsigt förstod ingen än. Det slulle visa sig bli det värsta vädret sen Kalmar startade med Järnmannen som sen blev Ironman. Sol, blå himmel och blåst, en otrolig blåst.

Fredag – Förberedelser och planering
Fredag sov jag ut och sen var det dags att ta ut allt till trädgården och packa alla påsar och göra iordning cykeln. Sten, min coach, bodde på samma ställe och var med och hjälpte mig kontrollera så att allt blev rätt.

Förberdelser

Blå påse för cykel, röd påse för löpning, vit påse för kläder efter loppet och cykeln skulle förberedas med reservslangar, lufttryck kollas, flaskor med sportdryck och energi i form av bars och gels. En sista cykeltur innan lunch för at nöta in de nya däcken och sen var det klart.

Blå påse, röd påse och cykeln skulle checkas in på eftermiddagen i växlingsområdet.

Transition zone with coach Sten Orsvärn

Energi och sportdryck till cykeln på lördag morgon och vita påsen med till starten. Ombytet till våtdräkt skulle bli i trädgården ca 30 min innan start. Jag la fram allt i mitt rum. Mycket pyssel, men spännande och roligt.

Vi åt hämtpizza på kvällen och sen dags att försöka sova. Nu var det inte långt kvar, knappt 10 timmar. Innan jag släckte tittade jag ut och insåg att blåsten inte hade lagt sig, men vi hoppades alla att det skulle bli bättre under natten.

Lördag – Tävlingsdag!
Klockan ringde innan 05:00, upp, på med racedräkten och göra en snabb frukost innan det var dags att bege sig med flaskor och det sista till växlingsområdet för att kontrollera cykeln och påsarna. Lyfttrycket var ok och satte på mina flaskor med sportdryck från Mighty Sport på cykeln och la deras gels i blåa påsen. Rask promenad tillbaka och sen ut i trädgården för att ta på våtdräkten.

Sten och jag gick till starten och det var verkligen häftigt! 2 700 deltagare samlade, alla klädda i våtdräkter och gröna simmössor. Massa åskådare och högtalarna spelade ‘Just idag är jag stark’, nationalsången och sist ‘Heroes’. Var helt klart berörd och kände en klump i halsen och känslan av att nu står jag här två år senare. Idag ska bli min dag, tänkte jag. Märkligt, men härligt och kände energin växa inom mig.

Blåsten stod sig
Solen var uppe och flaggorna som var hissade stod rakt ut. Vinden hade tilltagit under natten.  Vågorna var meterhöga och sjön gropig. Jag förstod att det här skulle bli tufft, men inte hur tufft.

Starten – Simningen
Vi stod alla i en lång kö indelade i frivilliga sektioner utifrån den tid var och en trodde de skulle ha på simmomentet. Bra system som alla verkade uppskata och respektera.

Startskottet gick och vi började lugnt och metodiskt gå framåt, mot och ner i vattnet. Vågorna var verkligen höga! Dök i och började paddla med armarna. Det fungerade bra att crawla men det gungade rejält. Jag navigerade genom att följa de andra gröna huvudena som alla skulle åt samma håll.

Vågorna var stora och vid ett tillfälle lyftes jag upp och landade på sidan på en annan simmare. Bisarr upplevelse men bara att paddla på. Hela simningen var som en berg o dalbana. Kände hur jag blev sjösjuk och illamåendet började komma. Jag hade kväljningar och fick stanna till och harkla mig några gånger för att undvika att kräkas. Mycket obehagligt, men inget som stoppade mig. Hörde efteråt att drygt 40 fått bryta redan under simningen pga av sjösjuka ock kräkningar.

När vi vänt ett par gånger runt gula bojar på banan så kom vi mot den första röda bojen som inte syntes bra alls varken i vågorna eller mot kajen i bakgrunden. De gröna huvudena som jag följt metodiskt började simma åt alla håll och de var ingen självklar hjälp längre. Navigerade fel flera gånger och det var då första tanken om att jag kanske inte hinner i tid kom. Men, direkt fokuserade jag på att ta mig fram till rampen så tar vi det problemet senare. Till slut, där var den!

Finally out of the water!

Jag kom fram, sjösjuk, ur balans och var tvungen att gå långsamt upp mot växlingsområdet. Men jag kom i tid! Nöjd och lyckade få fram ett leende när fotografen dök upp.

Cykel – Första varvet, den tuffaste delen av tävlingen
Hämtade blå påsen och satte mig ner ine i ombytestältet så fort jag fått av mig våtdräkten. på med hjälm, nummerlapp, handskar, glasögon, pilla ner gels i ryggfickorna och på med solkräm. Stoppade ner simsakerna i påsen som jag sen slängde in i en dropp-zon på väg till cykeln. Sen med cykeln ut och börja trampa 180 km!

Många åskådare och alla hejade och klappade händerna, vilken energi! Rullade ut och svängde upp mot Ölandsbron rakt in i motvinden. Kändes som jag stod stilla och det vart inte bättre av uppförsbacken på bron. Energin ifrån publiken kändes helt plötsligt fjärran. Det kändes som det var motvind hela varvet runt på Öland förutom vägen tillbaka vid Alvaret och tillbaka över bron. På de ställena flög jag fram. Men inte på de andra sträckorna. Vet inte om vinden vred sig under loppet, men var den inte rakt framifrån så slog den in från sidan snett framifrån. Det kändes inte roligt alls.

On the bike

Jag hade mörka tankar, riktigt mörka tankar.. ‘Kedjebrott vore inte fel.’ och ‘Hur illa måste jag ramla för att det ska vara trovärdigt?’. Insåg att det här är inte jag. Normalt är jag glad, skrattar och ler hela vägen igenom en tävling. ‘Skärpning!’, ‘Nu får du använda disciplinen och pannbenet.’, ‘Trampa på Fredrik och följ raceplanen!’. En gel och en tugga energibar i timmen. En flaska sportdryck per 20 km, distansen mellan depåerna. Funkade riktigt bra och gick aldrig tom på energi. Men humöret och känslan i sinet var inte på topp alls. Gillade inte Öland!

Jobbigt var det och jag ville bara bort från ön. visst Öland är en fantastiskt vacker ö, härlig sol och trevliga funktionärer. Men en motvind och blåst som jag aldrig sett maken till förut, usch! Kändes som jag stod still mest hela vägen även om jag trampade på.

Foto: Erik Holmberg

Till slut över bron igen och med en välsignad medvind i ryggen. underbart, flög fram! svängde av upp till vändpunkten där en man klev ut med en kon i handen när jag kom. ‘Du får passera’, sa han och ställde ner den bakom mig. det var cut-off konen för första varvet, 120 km, på cykeldelen. Jag klarade den precis! Oklart om den var för tidigt utplacerad eller inte, men de som kom efter mig såg jag inte mer under loppet. flera vänner hejade på mig och det kändes toppen att se dem nu när jag var trött och helst ville stanna och bara ställa ifrån mig cykeln. Men inte tid för det, vänd ut igen på sista tredjedelen på landsidan. Räknade ner mil för mil, ville bara av från cykeln.

Träden skyddade mot vinden och jag rullade på. Det var tungt men klart lättare än ute på Öland. Följde energiplanen och räknade ner tills jag skulle växla till löpning. Men jag var helt överens med mig själv, aldrig mer en Ironman!

Löpning – Äntligen!
in med cykeln på sin plats, knäppte av hjälmen, hämtade röda påsen och sen in i tältet för att byta om. Av med cykelsakerna, på med kepsen, extra energi och ut. Benen var tunga, men efter bara drygt 100 meter var de igång och formen kändes bra. Så mycket åskådare och vilken glädje! Alla stod där och ropade. Underbart och jag kände hur allt bara rullade igång!  Tre varv om 14 km stod på schemat. Många fler av mina vänner var där, Suss, Victoria, Sussi, Anna, Mikaela, John, Lyly och fler. Så tacksam för all pepp jag fick, ni anar inte! Och vad skönt det var att börja le och skratta igen. Såhär ska det ju vara hela loppet egentligen tänkte jag.

Lätt o stark gick igenom huvudet och igen höll jag planen. Jag sprang mellan depåerna, ca 2 km, och gick 100 till 200 m. Fyllde på med sportdryck, chips och cola. Funkade kanon! Racedräkten varken skavde eller störde.

Foto: Magda Orsvärn

Sprang ikapp min träningskompis Emelie från Mallorcalägret som redan avverkat ett varv. Vi var jämna i löpningen och slog följe rätt ofta två varv. Pratade med andra medtävlande, hejade på åskådare och kände mig stark. Det här var verkligen min gren och mitt element.

Tredje varvet så dök Sten upp med sin familj vid hamnen och ropade att jag skulle skynda mig. Jag skrattade högt, underbara människor. Mentalt gick det mycket fort. Kände inte hur tiden gick och kul hade jag. Vilken kontrast mot cyklingen.

Med fyra km kvar så tog jag min gel som jag sparat. Planen var att öka tempot när jag hade två km kvar och springa snabbare in genom stan och i mål. Funkade förvånansvärt bra. Igen fick jag känslan att jag flög fram.  Publiken ropade och hejade på. Dags att höja tempot än mer.

Fredrik Hjorth.. You are an Ironman!

Fredrik Hjorth.. You are an Ironman!

Känslan att springa in på upploppet och höra hur publiken ropar och höra mitt namn i högtalaren, ‘Fredrik Hjorth, you are an Ironman!’. Oerhört! Hoppade upp och klappade i målbågen och över mållinjen. 14 tim och 47 min. Kommer inte ihåg allt som hände men vet att flera vänner var där och att Kristian kom fram och grattade mig.  Vet att jag sa tydligt att jag aldrig skulle göra en Ironman igen. Men jag fixade det, otroligt!

#2033 reporting! So happy!Sen kom en funktionär och tog mig under armen och frågade hur jag mådde. Jag mådde faktiskt illa och hon tog mig till sjuktältet där jag fick ligga ner på en brits och dricka resorb, buljong och äta pizzabitar. När jag mådde bättre fick jag träffa en läkare innan jag fick gå ut och träffade andra som också gått i mål. Alla lika glada och trötta som jag.

Efteråt
Har ingen tidsuppfattning om allt som hände efteråt. Men jag gick till hotellet, duschade och sen fick jag hjälp av Victoria med att hämta cykeln och mina påsar. Tog en öl med Sten och Kennet på hotellet och stämde av loppet med dem. Märkligt var det som hände. De berättade att så här illa har det vädret aldrig varit förut och att jag skulle vara nöjd och stolt med min insats.

Helt plötsligt var ‘aldrig igen en Ironman’ som bortblåst och dagen därpå gick jag leende till expo-området och anmälde jag mig till Ironman Kalmar 2016. Känns fortfarande bra och ser fram emot hela upplevelsen och alla förberedelser som krävs. Måtte det inte blåsa lika hårt nästa år.

Ironman Kalmar - Check!

Igen ett stort tack alla som varit med på min resa och hejat och varit där dnär det var tufft. Många kloka personer med många kloka råd, tack!

Och nästa år ska jag vara än noggrannare med solkrämen!

Ouch!

4 comments for “Ironman Kalmar 2015 – Min tuffaste utmaning hittills

  1. september 22, 2015 at 7:58 f m

    Otroligt kul läsning. Starkt jobbat Fredrik! Imponerande!

    • fredrik
      september 22, 2015 at 8:12 f m

      Tack Peter! Vilken resa och tack för cykeltipsen längs vägen :-).

  2. Peo Thorén
    september 23, 2015 at 4:00 e m

    Hej Fredrik!

    Imponerad! Över 14 timmar aktivitet!!

    MVH Peo Thorén

    • fredrik
      september 23, 2015 at 9:30 e m

      Tack Peo! Det var en pärs och oerhört tacksam att kroppen höll!

Kommentar? Feed-back? Dela med dig!

%d bloggare gillar detta: