Uncategorized

Hur många tramptag går det på 1 500 km?

Fredrik HjorthResrutten är lagd och det kommer bli en hel del tramptag på 1 500 km. Hur många vet jag inte, men varje tramptag är ett tramptag närmare målet. Rutten kommer gå upp via Sala till Borlänge för att sen via Orsa ta in på inlandsvägen, E45. Sen är det raka spåret upp till Kiruna för att sen ta västerut till slutdestinationen för cykeldelen.

Att lägga en rutt är riktigt roligt men det är en hel del pusslande.  Det är inte bara att cykla på 10 mil och sen slå läger eller ta in på närmaste vandrarhem. Upplevelsen av äventyret kombinerat med ett sunt säkerhetstänk är viktigt. Jag har valt att landa i orter längs vägen där jag kan fylla på förråden och även hitta enkla boenden under tak för mig och min cykel. Kommer berätta mer om den och vagnen jag ska dra i en egen artikel. Men jag kan berätta en sak, cykeln är verkligen grym!

Hör av er! Möt gärna upp, cykla med en bit eller bara heja!
Att möta nya och gamla vänner under äventyret är ju oerhört roligt! Så hör av dig och säg till om du eller flera vill möta upp längs vägen. Cykla med en sträcka eller säg hej när jag kommer fram till en ort. Jag får alltid extra energi av glada tillrop och de kommer behövas längs den långa vägen upp till slutmålet för mitt äventyr.

Resrutt – Stockholm till Nikkaluokta
Jag kommer börja på förmiddagen den 5/5 från samma plats som Göran Kropp startade ifrån, Yttersta Tvärgränd. Beräknar att anlända två veckor senare till Nikkaluokta fjällstation. Etapperna ser ut som följer och jag har med reservdagar om det skulle behövas. Viktigast är att komma fram i bra skick för den tuffa utmaningen att gå in och upp på Kebnekaise och sen ner och ut igen.

Etapper på vägen upKropp Challenge - Fredrik Hjorth

1. Stockholm till Sala, 126 km
2. Sala till Borlänge, 101 km
3. Borlänge till Orsa, 105 km
4. Orsa till Sveg, 125 km
5. Sveg till Östersund, 171 km
6. Östersund till Strömsund, 103 km
7. Strömsund till Vilhelmina, 128 km
8. Vilhelmina till Sorsele, 138 km
9. Sorsele till Arvidsjaur, 92 km
10. Arvidsjaur till Jokkmokk, 156 km
11. Jokkmokk till Gällivare, 92 km
12. Gällivare till Kiruna, 120 km
13. Kiruna till Nikkaluokta, 70 km

Tanken är att cykeldelen ska jag slita så lite som möjligt på kroppen och sova hemma hos vänner och vandrarhem.

Snart är jag iväg! Kommer bli grymt kul! Mer information om exakt när jag ger mig ut den 5/5 kommer snart.

Vill du vara med och bidra till Chyangba School?
Viktigt för mig att dela med mig och skicka vidare. Därför är mitt äventyr i maj är tillägnat den skola som Göran Kropp var med och grundade i Nepal, Chyangba School. När det gäller att dela med sig så är det viktigt att ha respekt för allas val och möjligheter att kunna bidra. Om du känner att du vill vara med så är det enklaste sättet att swisha en slant till +4673 089 45 77. Det numret är endast kopplat till insamlingen och alla bidrag är välkomna. Namasté.

Träning & Mingel går in som supporting sponsor!

HagatoppenAtt dela med mig och ge till andra är en naturlig del i allt jag gör. Att få vara med och bidra till att andra ska kunna växa upp och nå sin potential är än viktigare. Mitt äventyr i maj är därför tillägnat just den skola som Göran Kropp var med och grundade i Nepal, Chyangba School. Nu kliver Träning & Mingel in som supporting sponsor och tar en aktiv roll i att stödja mitt projekt och insamlingen till skolan. 

Området som skolan ligger i drabbades av jordbävningen 2015, men den finns kvar och det är viktigt att de får fortsätta med sin verksamhet. Alla anmälningsavgifter till Kropp Challenge går oavkortat till samma skola.

Tillsammans med Träning & Mingel i Stockholm genomförde jag en välgörenhetsträning den 14 februari i år där vi hade över 100 deltagare som tillsammans donerade drygt 7 500 kr till insamlingen!

Alexandra och Fredrik

Träningstillfällen – Alla kan vara med och bidra!
Nu fortsätter vi vårt gemensamma arbete för att hjälpa skolan. Vi har i april planerat in en till välgörenhetsträning samt en introduktionskurs till löpning där alla avgifter går oavkortat till insamlingen.Häng med!

14/4 – Introduktionskurs till löpning – 
Första av tre tillfällen där jag kommer coacha grunder i löpteknik, löpskolning, backteknik och mer!

17/4 – Urban Workout , Träning med fokus på funktionella övningar för att bygga löpstyrka och explosivitet. Alla kan vara med och det är grymt rolig träning!

Träning & Mingel
Träning & Mingel grundades av Alexandra Bernvetter och är en ideell verksamhet som vänder sig till aktiva singlar i Stockholm – Konceptet är enkelt – det bygger på att alla ska kunna delta oavsett tidigare erfarenheter och att det ska vara såväl utmanande, som roligt och socialt och minst en gång i månaden anordnas en träning och efteråt fikas det.

Alpinismkurs och snöstorm i Sierra Nevada

Ett lyckat äventyr innehåller för mig alltid inslag av nya utmaningar som ska övervinnas och gärna ny kunskap som ska inhämtas. I detta fall är det bestigningen av Kebnekaise nu i maj som kräver nya kunskaper och praktiserande på berg med snö och is. Istället för att åka norröver åkte jag söderut 10 dagar till Sierra Nevada i Spanien.

Efter kursen och de extra dagarna på plats så känner jag mig trygg i mina nya kunskaper och förberedd för utmaningen att bestiga Kebnekaise i maj på ett säkert sätt och sen ner igen. Kommer bli grymt! Sista veckan i februari åkte jag ner till Sierra Nevada med min träningskompis Vilma. Fyra dagar kurs, vila en dag och sen spendera tre dagar med att bestiga de tre högsta topparna i området.

Foto Spanish Highs - Fred and Vilma in the Bedrock

Grunderna
Kursen och upplägget anordnades av Spanish Highs som är ett lokalt företag grundat av Richard Hartley från England. Vi hade två instruktörer under vistelsen, Richard och Jens Foell. Riktigt bra! Vi spenderade första dagen på relativ låg höjd och i typiskt svenskt sommarväder för att vi skulle kunna tillgodogöra oss alla moment innan vi gav oss upp på drygt 3 000 m, kyla, snö och blåst.

Foto: Spanish Highs

Att knyta in sig i ett replag på rätt sätt och hantering av repet är verkligen en konstform i sig. När man tar sig framåt i en alpin miljö ska man använda underlaget, klippor och det som finns för att säkra varandra. Man lägger repet på ett sätt runt en klippa så att man kan säkra den som kommer efter. Ett samspel i hela replaget som kräver en hel del övning och kommunikation.

Säkring med "Italian wedge"
Hjälm, klättersele, rep, karbiner etc. Nya knopar och olika sätt att säkra varandra, glaciärräddning, fira ner, klättra upp och många moment som måste nötas in efter kursen. En ny och spännande värld av kunskap.

Isyxa, stegjärn, stavar och snöskor
Nästa dag upp till snön! En viktig del i att ta sig fram på is och snö är att ha rätt utrustning beroende på omständigheter. Bra kläder med flera lager och möjlighet att reglera så man inte börjar svettas. Blir man blöt så kyls man ner fort och svårt att bli torr igen när det är minusgrader. Inte bra alls. Så lugnt och fint samt anpassa klädseln hela tiden är bästa metoden när man rör sig upp och ner.  

Fredrik och Vilma

Sen tillkom nya saker. Isyxan var oerhört användbar som hjälpmedel för att kontrollera snön, göra sittplatser i snön, få bort is, säkra, och stoppa ett fall(!). Sen var det dags att öva på att ramla och stoppa ett fall med isyxan.  ”Ramlar du så lyft fötterna så inte stegjärnen fastnar så du börjar tumla utan kontroll”, sa vår guide Jens till oss. Sen visade han och vi övade på olika sätt att stoppa ett fall med isyxan. Upp, ner, upp, ner och upp igen. Bara att nöta på.

_DSC5618

”Ice axe self arrest” heter det och går ut på att med isyxan få stopp på ett fall oavsett hur man ramlar. På rygg, mage, huvudet ner eller fötterna ner. Det enda gemensamt var att man skulle hamna i samma slutposition och alltid ha fötterna upp! Det här kommer jag öva på hemma i de brantare pulkabackarna helt klart!

Upp på Pico Veleta på 3 394 m
Dag tre efter lunch begav vi oss uppåt med stegjärn, packning och isyxa och slog läger i ett obemannat ”refugio”, en enkel ouppvärmd hytta i sten med sovplatser av trä. Den låg knappt tvåhundra höjdmeter från toppen av Pico Veleta, som var en av de tre topparna vi ville bestiga.

På väg upp till vårt baslägerEfter att ha fixat iordning våra sovplatser begav vi oss vidare uppåt för att nå toppen och hinna ner runt solnedgången. Det är verkligen speciellt att komma upp på en topp. Stå där och blicka ut på allt runtomkring gör mig bara glad och varm inombords. Men det gäller att komma ihåg att det bara är halvvägs, det gäller att ha energi att komma ner igen på ett säkert sätt.

Pico Veleta

Ljuset i kombination med isen och snön var magisk uppe vid toppen, svårt att beskriva i ord men känslan jag bär med mig är att jag vill tillbaka dit för att uppleva det igen. Vi tog oss ner till vår sovplats, lagade middag och hoppade i sovsäckarna. Morgondagen skulle bli tuff och lärorik.

Ut på iskammen i stormvind
Det skulle bli en tuff dag berättade Jens när han kom tillbaka efter at ha kontrollerat bergskammen där vi skulle ut. Vinden blåste i 15 m/s och det var en rejäl isansamling som kommit under natten.

Vi tog på oss utrustningen, gick ut och knöt in oss. Sen började vi arbeta oss ut längs kammen lugnt och fint. Det stupade verkligen utför på sidorna men meter för meter tog vi oss fram och det var verkligen tufft att ta sig fram på isen, tänka på alla moment och samtidigt ha koll på allt runtomkring.

Slutprovet

Första gången ute på en bergskam som dessutom var täckt av is (!) med stegjärn och isyxa. Pulsen slog högre och jag fick påminna mig att andas lugnt och ta det lugnt. Viktigt att lita på utrustningen och göra allt i rätt ordning.  Vinden tryckte på, isen var obarmhärtigt glatt men stegjärnen och isyxan fick bra grepp och det gick bra.

Jens och FredrikVår guide konstaterade att det var tuffare än vanligt och att vi hade gjort bra ifrån oss. Kändes bra, men helt klart är att det är mycket kvar att öva och lära. Ska bli kul! Vi tog oss ner, tillbaka till hotellet och en hel vilodag innan vi skulle ut på tre dagars praktisering.

Höjdrädd jag? Inte längre
En kraftig snöstorm drog oväntat in och vi fick anpassa vår plan. Så är det med berg, vädret skiftar snabbt och man får köpa läget. Ingen toppbestigning den dagen utan vi begav oss till Los Vados och praktiserade ledklättring med en 20 m replängd upp för en 300 m hög via ferrata utan vajer.

Jag har under större delen av mitt liv varit rejält höjdrädd . Jag fick då direkt pulspåslag, svindel och lite panik. Men sen jag började utsätta mig för lite höjd och senare började klättra inomhus för ett par år sedan så har det sakta blivit bättre.

Los Vados

Nu stod jag där vid foten av en rak bergvägg med vår guide Jens längst fram, Vilma i mitten och sist jag. Tankarna for och jag tog första greppet och började klättra första metern, bara 299 m kvar. Någonstans 200 m upp och med 100 m kvar att klättra insåg jag att jag inte längre hade en okontrollerbar rädsla. Ingen panik. Respekt för höjd absolut, men ingen rusande puls och ingen svindel. Riktigt häftigt! I mitt fall stämde det att det går att träna bort höjdrädsla med tålamod och under kontrollerade former.

Fredrik och Vilma på väggen

Har med mig ännu en positiv erfarenhet, nya kunskaper och frågor hem. En kurs i ledklättring inomhus står helt klart på vårens program!

Upp mot toppen i snöstormen
De sista två dagarna med vår guide var det Mulacen, den högsta toppen i Sierra Nevada som stod på programmet. En dags vandring upp till ett bemannat refugio, Poqueira, för att sen dagen därpå ta oss upp på toppen och sen hela vägen ner till  vår startpunkt där vi lämnat vår jeep. Snöskor, stegjärn, isyxa, hjälm, sele, rep och stavar i packningen.

Det är svårt att fånga på bild hur hård vinden var eller hur kraftigt snön slog in i ansiktet som nålar. Men jag kan lova att det kändes oavsett om det syns på bild.  Bara att dra ihop huvan och gå på.

Mot Poquiera i snöstorm

En riktigt bra erfarenhet att mala på och uppleva kontrasterna av ’snällt’ och ’hårt’ väder om vartannat. Det märktes att vi hade mer vana dessa dagar än när vi började kursen. Framme! Känslan av att komma in i värmen och få sitta ner till lagad mat var fantastisk. Snön piskade utanför i blåsten och vi åt middag inomhus med en sprakande brasa i bakgrunden. Gött mos helt enkelt.

IMG_5289Stormen tilltog till orkanstyrka högre upp och vi ändrade planen. Vi åt frukost och inväntade att vinden mojnade något och begav oss nedåt. Mulacen kommer vara kvar och vi besöker toppen en annan gång.

Fredrik och Vilma på väg nerMärkligt med berg, så beroendeframkallande!  Två timmar i kraftig snöblåst på väg ner och helt plötsligt så kom vi ner till sol och behagligt väder. Väl tillbaka var vi rätt trötta och det var verkligen skönt att få sträcka ut sig på hotellsängen och få sova en eftermiddagslur. Vilken upplevelse vi haft!

Capileira

Summa summarum – Jag vill tillbaka igen!
Vi har haft det riktigt bra och jag kommer åka tillbaka och upptäcka mer av Sierra Nevada! De tre topparna vill jag absolut bestiga men även upptäcka mer av naturen och området. Bra mat, härliga människor och ett magiskt område. Hör av dig om du funderar på att åka ner så kan jag absolut dela med mig av tankar och tips.

Pico Veleta 3 394 m

 

Kropp Challenge – Yttersta Tvärgränd till Kebnekaises topp!

I vår kommer jag än en gång hänga av mig kostymen och lämna tradingrummet för att bege mig ut och göra en skillnad. Det kommer bli äventyr, utmaning och en möjlighet att hjälpa andra.

Kropp Challenge
I fredags lanserades Kropp Challenge, som är är en fantastisk hyllning till äventyraren Göran Kropp och hans expedition till Mount Everest 1995/1996. I Görans anda ska man cykla till berget, bära in sin packning själv, ta sig hela vägen till toppen, tillbaks ner och sedan hem igen – allt av egen kraft.

Kropp Challenge - Anmäld!

Ett bra och inspirerande initiativ och riktigt kul att jag var först att anmäla mig. Hann träffa Renata Chlumska i fredags och nu är planeringen i full gång!

Från Yttersta Tvärgränd till Kebnekaise!
Att få starta från Yttersta Tvärgränd i Stockholm som Göran Kropp gjorde 1995 känns helt rätt. Med cykel kommer jag därifrån att ta mig själv och all min utrustning hela vägen upp (ca 1 500 km) till Nikkaloukta där jag sen packar om och fortsätter till fots in till Kebnekaises fjällstation. Därifrån ska jag bestiga Kebnekaises topp och sen ta mig ner igen innan jag beger mig hem. Visst kommer det bli tufft, men det kommer också bli grymt roligt! Längtar!

Blogg, Facebook och Instagram
Alla mina förberedelser, planering och genomförande kommer jag skriva om och du kommer kunna läsa om det på Outside Sweden och här på min blogg. Följ mig också på min Facebook sida (My Adventures – Crossing Borders)! På Instagram heter jag peacerichdeer.

Insamling till de drabbade i Nepal
Att få hjälpa andra är en viktig del i mitt liv och än idag behöver Nepal fortfarande mycket hjälp. Jag kommer dedikera mitt äventyr till en insamling till förmån för de drabbade i Nepal.

Böneflaggor - Moränryggen

Känns helt rätt att få vara med igen och göra en skillnad. Ingen kan göra allt, men alla kan vi göra något. Det här blir mitt sätt att bidra. Häng med du också!

Nu börjar det!
Planering och förberedelser är viktiga delar och nu börjar det. Tillsammans med mina samarbetspartners kommer det bli en hel del kunskapsinhämtning, träning och test av utrustning. Oerhört roligt! Till topps!

Foto: Daniel Börjesson

 

En ny bekantskap i löpspåret

Här är en härlig artikel som Hillevi Wahl skrivit efter att vi sågs på ett löppass jag höll på Team Nordic Trail 17/2.

IMG_1356

Vi tränade backteknik upp och ned och avslutade med ett par set backintervaller. Hög stämning i gruppen och härligt att se hur de fick till tekniken och hade ork att pressa sig i slutet när vi körde lite hårdare.

IMG_1355

För att läsa hennes artikel så är det bara att klicka här!

Arrived!!

I arrived to Santiago de Compostela last night before Midnight! I was received by Sabrina and she joined me for the last kilometer, which felt like forever. Legs heavy but still willing to move forward.

20140802-190742-68862259.jpg

Then in front of the basilica, off with my backpack to send the last GPS coordinate via the satellite tracker for this adventure.

20140802-190638-68798859.jpg

In total I have covered 330km in 8 days!!

During the afternoon I received reports from the fundraiser, Doctors Without Borders had posted an article on Facebook, which received many positive comments! People sent in donations and sent me messages. What an energy boost!!

20140802-194554-71154260.jpg

I will publish my report from this day (day 8) tomorrow.

Crossing Borders, Day 4 – Pola de Allende to Castro (Grandas de Salime)

I woke up feeling good! Legs were awake and I looked forward to head out again. Breakfast early and then getting ready before heading out. I noticed that most of the pilgrims left early to enjoy the cool air. Not uncommon to see them leave before 8am. Well I left a few hours later at around 11am.

This day I did 45km and 1 700 height meters. It was a hard but good day.

20140730-021740-8260093.jpg

I followed the street onto a road and then it took a turn into a forest to head towards the mountain I was going to climb up to Puerto de Palo at 1 146m. That meant a 600m climb and the last 400m in about 3km! What a way to start the day. Poles at the ready!

20140730-022141-8501099.jpg

The path windled up through the forest and then turned almost straight up. After a hard march up I reached the top and it felt like being on top of the world. Amazing views!

20140730-023245-9165085.jpg

The path then went straight down on the other side before it turned up on another mountain ridge. The running up here was amazing. I ran on ridges, along the sides and onwards. Bliss.

20140730-023636-9396919.jpg

I continued and the path went through a forest before opening up and turning downhill. The landscape shifted to rolling hills and fields.

20140730-024238-9758727.jpg

Passed through a small forest and the path joined the normal road all the way down to La Meza. Here on this road I met a group from my hotel. They had a hard time believing that I did the camino running and that I was going all they way to Grandas de Salime in one day. I stayed with them for a while walking before continuing. Lovely people!

20140730-024542-9942432.jpg20140730-030603-11163483.jpg

After reaching the bottom of the valley it was time to go up yet another hill. There is something futuristic about windmills in the middle of beautiful nature. Somehow they fit in, even if they do not belong. Will take more photos of them.

20140730-030839-11319003.jpg

On the other side I took a wrong turn and had to backtrack to reach the path. Again A friendly local let me walk through her farm and then onto the camino again. Another long descent, I was headed to the river.

20140730-032206-12126794.jpg

I went down, along the mountain side towards the river. There was a dam, Embalse de Salime, where it was possible to cross, but first I had to get down to cross the river.

20140730-032420-12260736.jpg

Crossing the dam and then climbing up again on the other side was tedious and hard work. Being on the the main road is dangerous and when going uphill it feels like it will never end. But as a reward I could look back at where I had been. This is the same river as in the previous pictures, and I was up in the ridge on the other side. Up, down and up again.

20140730-032751-12471919.jpg

Last climb and last stretch to Grandas de Salime. I got away from the road and followed it on the camino through a forest all the way into town.

20140730-033303-12783013.jpg

20140730-033300-12780475.jpg

Guess who I met there? The group I met on the other side of the river of course. Now they were showered and in clean clothes. I was longing to be in that position. I stopped and talked to them while having something to drink. This is really part of the camino, having time for the people you meet.

20140730-033955-13195340.jpg

They waved me off with the ’buen camino ,’, and I set out of town to reach Castro where i would stay the night. Started to rain a little so I picked up the pace. I was tired, but soon I would be there. At this ooint I just wanted to be there.

20140730-034434-13474351.jpg

I arrived late after a long day on the camino. The people there were really nice and got me food and showed me to my room. My roommate was almost asleep so we said ’hola!’ In the dark and introduced ourselves. I tried to sort all the impressions from the day while falling asleep, so many. I did know though that it was another good day.

20140730-034925-13765302.jpg

Crossing Borders, Day 3 – Tineo to Pola de Allende

What strikes me is that all the people I meet are so friendly and helpful. Yesterday I had many good talks and received help where I did not expect it. I was invited to try fresh hazelnuts while talking about Sweden and Spain. This is all part of the experience on the camino.

I covered 25km and about 800 height meters. Very hot day and lots of sun.

As I left the Tineo I entered into a steep climb which quickly took me out of the town into rural areas. The views were spectacular. So hard not to stop.
20140728-093815-34695736.jpg

In order to keep the momentum up. I decided to have one photo shoot every km, but this proved hard to keep. Good rule of thumb. Let’s see how it will work out the following days.

20140728-094219-34939253.jpg

At the highest peak, Piedratecha, I started the unexpected journey. The combination of arrows pointing in different directions and me looking at the views, took me down the hill in the wrong direction. So down I went through small villages until I reached the pueblo of Peligro.

20140728-094941-35381354.jpg

A stop at a local bar (one of two). While having a coffee the people there got involved in how to get me back on track. I was a long way from the path..

The owner told me to drink up and come with him. ’I want you to have a good camino.’ He said smiling. Without expecting anything, he drove me to the path. With a ’Buen camino!’, he smiled and waved before leaving. Lovely man and I was so grateful.

As I continued I met Nicolas and Niklas from Denmark. Niclas had hurt his knee and needed a supporting bandage. Now it was my turn to help out. I gave him mine and then walked with them the 2km until their stop for the day. Great guys!

20140728-095622-35782914.jpg

I then continued into the forest again passing camino markers as I went along.Nice and cool under the trees.

20140728-100251-36171724.jpg

There is something about running in and out of forests along the hill side. Then suddenly a gravel road, village or passing the main road. I started to feel my legs, so stretching and squats became part of the routine as I continued. It helped, but I wonder what the locals thought, most likely, ’Sueco loco!’. Maybe I am, but then a happy one.

20140728-100535-36335088.jpg

Coming close to my destination I passed this lovely valley and I just had to stop. Not visible in this picture, but an eagle was soaring right above it all. Bliss..

20140728-100918-36558543.jpg

Finally hit the main road into Pola de Allende. A little more following the asphalt and I was done for the day.

20140728-101116-36676511.jpg

Good day and a well deserved dinner before preparing for the next day and resting. The Asturian Fabada is a must. Yum!

20140728-101334-36814477.jpg

Crossing Borders, Day 2 – Cornellana to Tineo

Second day I set out to Tineo. I had 32km in front of me with 1 100 height meters covered mostly in some excruciating ascents. Weather was warm, very warm, hazy and humid.
20140727-113127-41487149.jpg

Not long until I felt the effect of running in the heat. I Stuck to my plan. Walking uphill and maintaining a very slow pace. 24 degrees Centigrades is warm for a runner.

20140727-113445-41685076.jpg

There is something special about having a whole gravel road for myself. The only sound was the birds, wind and that from my steps as I moved along.

20140727-113720-41840863.jpg

I reached Salas and decided to have a quick lunch stop. Was I wrong! The owner of this small place decided that I should try all seven dishes he had prepared for lunch. So the lunch stop took the time it needed and I started out again with a big smile and new friends.

20140727-114752-42472186.jpg

After Salas the ascents started. First slow and then with more inclination. The path took me into a forest on the hill where it was cooler. Ihad the poles ready so I could use my arms while climbing.

20140727-115035-42635335.jpg

The reward was to reach the top and look out over the landscape with the windmills through the mist. All very quiet. Bliss.

20140727-115458-42898407.jpg

Then through some villages and into the forest again. The contrast between the dark forests and the white light of Asturias is amazing. Like being in a story book.

20140727-115649-43009083.jpg

’Why are you doing the camino?’, said the old man I met. This led to a talk about life, goals and what is important. We said good bye and he waved me off as I continued up the hill leaving his village behind.

20140727-115823-43103231.jpg

The views approaching St Eulalia are spectacular. Dense forests and up in the hills.

20140727-120043-43243767.jpg

20140727-120238-43358125.jpg

Downhill, finally! I had a long stretch and loved it! Skipping, serpentining (made up verb) and enjoying.

20140727-120408-43448454.jpg

20140727-222943-80983909.jpg

I got to Tineo and the town was covered in mist as I approached. Lovely people and so welcoming.

20140727-120821-43701458.jpg

Late dinner at Palacio De Merás where I happened upon the director of the hotel. We talked about the Camino and compared notes. Their services for the pilgrims are excellent. Recommend to come here when in Tineo.

%d bloggare gillar detta: