Crossing Borders

Adventure of Summer 2014, Northern Spain, trail running The Original Way to Santiago de Compostela.

Träning & Mingel går in som supporting sponsor!

HagatoppenAtt dela med mig och ge till andra är en naturlig del i allt jag gör. Att få vara med och bidra till att andra ska kunna växa upp och nå sin potential är än viktigare. Mitt äventyr i maj är därför tillägnat just den skola som Göran Kropp var med och grundade i Nepal, Chyangba School. Nu kliver Träning & Mingel in som supporting sponsor och tar en aktiv roll i att stödja mitt projekt och insamlingen till skolan. 

Området som skolan ligger i drabbades av jordbävningen 2015, men den finns kvar och det är viktigt att de får fortsätta med sin verksamhet. Alla anmälningsavgifter till Kropp Challenge går oavkortat till samma skola.

Tillsammans med Träning & Mingel i Stockholm genomförde jag en välgörenhetsträning den 14 februari i år där vi hade över 100 deltagare som tillsammans donerade drygt 7 500 kr till insamlingen!

Alexandra och Fredrik

Träningstillfällen – Alla kan vara med och bidra!
Nu fortsätter vi vårt gemensamma arbete för att hjälpa skolan. Vi har i april planerat in en till välgörenhetsträning samt en introduktionskurs till löpning där alla avgifter går oavkortat till insamlingen.Häng med!

14/4 – Introduktionskurs till löpning – 
Första av tre tillfällen där jag kommer coacha grunder i löpteknik, löpskolning, backteknik och mer!

17/4 – Urban Workout , Träning med fokus på funktionella övningar för att bygga löpstyrka och explosivitet. Alla kan vara med och det är grymt rolig träning!

Träning & Mingel
Träning & Mingel grundades av Alexandra Bernvetter och är en ideell verksamhet som vänder sig till aktiva singlar i Stockholm – Konceptet är enkelt – det bygger på att alla ska kunna delta oavsett tidigare erfarenheter och att det ska vara såväl utmanande, som roligt och socialt och minst en gång i månaden anordnas en träning och efteråt fikas det.

Alpinismkurs och snöstorm i Sierra Nevada

Ett lyckat äventyr innehåller för mig alltid inslag av nya utmaningar som ska övervinnas och gärna ny kunskap som ska inhämtas. I detta fall är det bestigningen av Kebnekaise nu i maj som kräver nya kunskaper och praktiserande på berg med snö och is. Istället för att åka norröver åkte jag söderut 10 dagar till Sierra Nevada i Spanien.

Efter kursen och de extra dagarna på plats så känner jag mig trygg i mina nya kunskaper och förberedd för utmaningen att bestiga Kebnekaise i maj på ett säkert sätt och sen ner igen. Kommer bli grymt! Sista veckan i februari åkte jag ner till Sierra Nevada med min träningskompis Vilma. Fyra dagar kurs, vila en dag och sen spendera tre dagar med att bestiga de tre högsta topparna i området.

Foto Spanish Highs - Fred and Vilma in the Bedrock

Grunderna
Kursen och upplägget anordnades av Spanish Highs som är ett lokalt företag grundat av Richard Hartley från England. Vi hade två instruktörer under vistelsen, Richard och Jens Foell. Riktigt bra! Vi spenderade första dagen på relativ låg höjd och i typiskt svenskt sommarväder för att vi skulle kunna tillgodogöra oss alla moment innan vi gav oss upp på drygt 3 000 m, kyla, snö och blåst.

Foto: Spanish Highs

Att knyta in sig i ett replag på rätt sätt och hantering av repet är verkligen en konstform i sig. När man tar sig framåt i en alpin miljö ska man använda underlaget, klippor och det som finns för att säkra varandra. Man lägger repet på ett sätt runt en klippa så att man kan säkra den som kommer efter. Ett samspel i hela replaget som kräver en hel del övning och kommunikation.

Säkring med "Italian wedge"
Hjälm, klättersele, rep, karbiner etc. Nya knopar och olika sätt att säkra varandra, glaciärräddning, fira ner, klättra upp och många moment som måste nötas in efter kursen. En ny och spännande värld av kunskap.

Isyxa, stegjärn, stavar och snöskor
Nästa dag upp till snön! En viktig del i att ta sig fram på is och snö är att ha rätt utrustning beroende på omständigheter. Bra kläder med flera lager och möjlighet att reglera så man inte börjar svettas. Blir man blöt så kyls man ner fort och svårt att bli torr igen när det är minusgrader. Inte bra alls. Så lugnt och fint samt anpassa klädseln hela tiden är bästa metoden när man rör sig upp och ner.  

Fredrik och Vilma

Sen tillkom nya saker. Isyxan var oerhört användbar som hjälpmedel för att kontrollera snön, göra sittplatser i snön, få bort is, säkra, och stoppa ett fall(!). Sen var det dags att öva på att ramla och stoppa ett fall med isyxan.  ”Ramlar du så lyft fötterna så inte stegjärnen fastnar så du börjar tumla utan kontroll”, sa vår guide Jens till oss. Sen visade han och vi övade på olika sätt att stoppa ett fall med isyxan. Upp, ner, upp, ner och upp igen. Bara att nöta på.

_DSC5618

”Ice axe self arrest” heter det och går ut på att med isyxan få stopp på ett fall oavsett hur man ramlar. På rygg, mage, huvudet ner eller fötterna ner. Det enda gemensamt var att man skulle hamna i samma slutposition och alltid ha fötterna upp! Det här kommer jag öva på hemma i de brantare pulkabackarna helt klart!

Upp på Pico Veleta på 3 394 m
Dag tre efter lunch begav vi oss uppåt med stegjärn, packning och isyxa och slog läger i ett obemannat ”refugio”, en enkel ouppvärmd hytta i sten med sovplatser av trä. Den låg knappt tvåhundra höjdmeter från toppen av Pico Veleta, som var en av de tre topparna vi ville bestiga.

På väg upp till vårt baslägerEfter att ha fixat iordning våra sovplatser begav vi oss vidare uppåt för att nå toppen och hinna ner runt solnedgången. Det är verkligen speciellt att komma upp på en topp. Stå där och blicka ut på allt runtomkring gör mig bara glad och varm inombords. Men det gäller att komma ihåg att det bara är halvvägs, det gäller att ha energi att komma ner igen på ett säkert sätt.

Pico Veleta

Ljuset i kombination med isen och snön var magisk uppe vid toppen, svårt att beskriva i ord men känslan jag bär med mig är att jag vill tillbaka dit för att uppleva det igen. Vi tog oss ner till vår sovplats, lagade middag och hoppade i sovsäckarna. Morgondagen skulle bli tuff och lärorik.

Ut på iskammen i stormvind
Det skulle bli en tuff dag berättade Jens när han kom tillbaka efter at ha kontrollerat bergskammen där vi skulle ut. Vinden blåste i 15 m/s och det var en rejäl isansamling som kommit under natten.

Vi tog på oss utrustningen, gick ut och knöt in oss. Sen började vi arbeta oss ut längs kammen lugnt och fint. Det stupade verkligen utför på sidorna men meter för meter tog vi oss fram och det var verkligen tufft att ta sig fram på isen, tänka på alla moment och samtidigt ha koll på allt runtomkring.

Slutprovet

Första gången ute på en bergskam som dessutom var täckt av is (!) med stegjärn och isyxa. Pulsen slog högre och jag fick påminna mig att andas lugnt och ta det lugnt. Viktigt att lita på utrustningen och göra allt i rätt ordning.  Vinden tryckte på, isen var obarmhärtigt glatt men stegjärnen och isyxan fick bra grepp och det gick bra.

Jens och FredrikVår guide konstaterade att det var tuffare än vanligt och att vi hade gjort bra ifrån oss. Kändes bra, men helt klart är att det är mycket kvar att öva och lära. Ska bli kul! Vi tog oss ner, tillbaka till hotellet och en hel vilodag innan vi skulle ut på tre dagars praktisering.

Höjdrädd jag? Inte längre
En kraftig snöstorm drog oväntat in och vi fick anpassa vår plan. Så är det med berg, vädret skiftar snabbt och man får köpa läget. Ingen toppbestigning den dagen utan vi begav oss till Los Vados och praktiserade ledklättring med en 20 m replängd upp för en 300 m hög via ferrata utan vajer.

Jag har under större delen av mitt liv varit rejält höjdrädd . Jag fick då direkt pulspåslag, svindel och lite panik. Men sen jag började utsätta mig för lite höjd och senare började klättra inomhus för ett par år sedan så har det sakta blivit bättre.

Los Vados

Nu stod jag där vid foten av en rak bergvägg med vår guide Jens längst fram, Vilma i mitten och sist jag. Tankarna for och jag tog första greppet och började klättra första metern, bara 299 m kvar. Någonstans 200 m upp och med 100 m kvar att klättra insåg jag att jag inte längre hade en okontrollerbar rädsla. Ingen panik. Respekt för höjd absolut, men ingen rusande puls och ingen svindel. Riktigt häftigt! I mitt fall stämde det att det går att träna bort höjdrädsla med tålamod och under kontrollerade former.

Fredrik och Vilma på väggen

Har med mig ännu en positiv erfarenhet, nya kunskaper och frågor hem. En kurs i ledklättring inomhus står helt klart på vårens program!

Upp mot toppen i snöstormen
De sista två dagarna med vår guide var det Mulacen, den högsta toppen i Sierra Nevada som stod på programmet. En dags vandring upp till ett bemannat refugio, Poqueira, för att sen dagen därpå ta oss upp på toppen och sen hela vägen ner till  vår startpunkt där vi lämnat vår jeep. Snöskor, stegjärn, isyxa, hjälm, sele, rep och stavar i packningen.

Det är svårt att fånga på bild hur hård vinden var eller hur kraftigt snön slog in i ansiktet som nålar. Men jag kan lova att det kändes oavsett om det syns på bild.  Bara att dra ihop huvan och gå på.

Mot Poquiera i snöstorm

En riktigt bra erfarenhet att mala på och uppleva kontrasterna av ‘snällt’ och ‘hårt’ väder om vartannat. Det märktes att vi hade mer vana dessa dagar än när vi började kursen. Framme! Känslan av att komma in i värmen och få sitta ner till lagad mat var fantastisk. Snön piskade utanför i blåsten och vi åt middag inomhus med en sprakande brasa i bakgrunden. Gött mos helt enkelt.

IMG_5289Stormen tilltog till orkanstyrka högre upp och vi ändrade planen. Vi åt frukost och inväntade att vinden mojnade något och begav oss nedåt. Mulacen kommer vara kvar och vi besöker toppen en annan gång.

Fredrik och Vilma på väg nerMärkligt med berg, så beroendeframkallande!  Två timmar i kraftig snöblåst på väg ner och helt plötsligt så kom vi ner till sol och behagligt väder. Väl tillbaka var vi rätt trötta och det var verkligen skönt att få sträcka ut sig på hotellsängen och få sova en eftermiddagslur. Vilken upplevelse vi haft!

Capileira

Summa summarum – Jag vill tillbaka igen!
Vi har haft det riktigt bra och jag kommer åka tillbaka och upptäcka mer av Sierra Nevada! De tre topparna vill jag absolut bestiga men även upptäcka mer av naturen och området. Bra mat, härliga människor och ett magiskt område. Hör av dig om du funderar på att åka ner så kan jag absolut dela med mig av tankar och tips.

Pico Veleta 3 394 m

 

Paket, planering och nya utmaningar!

Paket från Kropp Challenge till alla deltagare fullproppat med massa bra saker och inspiration. Bok om Görans expedition, pannlampa, frystorkad mat, drybag etc. Rätt coolt att de som stod bakom Göran Kropps expedition har skickat med saker till oss som deltar. Stort tack, de kommer väl till pass. Perfekt present när jag sitter med projektplanen för mitt äventyr.

Paket till deltagarna

Planering pågår
Jag gillar verkligen planeringen och förberedelserna inför ett äventyr. Givetvis gillar jag att få genomföra expeditionen än mer, men under förberedelserna är jag i tanken redan på väg  på cykeln, in med ryggsäcken till mitt base camp eller på väg upp för berget mot toppen. Det är en häftig känsla som sprider sig i hela kroppen när jag tänker på det!

Målet!

Dit ska jag!
Cykla från Stockholm upp till Nikkaloukta, vandra in till bergets fot för att sen ta mig upp på toppen 23/5 2016 och ner igen. Allt för egen maskin och med bibehållen säkerhet. Och viktigast av allt, mycket glädje och kaffe! Kommer träffa härliga människor och göra nya bekantskaper längs vägen. Vänner kommer vara med delar av resan och tänk om jag har tur att få se en björn!

Fredrik på väg

Tre äventyr i ett
En stor charm med äventyret är att det består av tre moment, cykla, vandra och sen bestiga Kebnekaise. En extra utmaning i planeringen är hur de tre hänger ihop och direkt påverkar varandra. Utrustningen för vandringen och bestigningen ska vara med på cykeln.  Påverkan av väder, vind och saker som händer på vägen. Planeringen och förberedelserna är i full gång, superkul!

Nya utmaningar kräver nya kunskaper
Av de tre momenten är det bestigningen av Kebnekaises sydtopp som blir den största utmaningen rent kunskapsmässigt. För att få tillräckligt med kunskap och övning innan så åker jag ner 10 dagar till Sierra Nevada sista veckan i februari för att på plats gå en kurs i bergsalpinism med vinterfokus.

Foto: Spanish Heights - Sierra Nevada

Min vän Vilma kommer med ner och vi går kursen tillsammans. Efteråt ska vi genomföra ”Trés Picos” och bestiga de tre högsta topparna i området och praktisera det vi lärt oss på kursen. Kommer bli grymt!

Fredrik och Vilma

Cykeltouring – En ny bekantskap
Att hantera en tyngre cykel med tung packning två veckor i sträck kommer bli nytt och utmanande. Jag lutar åt att packa allt i väskor som jag hänger på cykeln och med min ryggsäck fastspänd över väskorna bak.

Varför jag inte väljer en vagn beror främst på att de flesta som gör cykeltouring väljer just väskor som man hänger på cykeln. En vagn kan bli problem med ytterligare hjul som kan gå sönder. Tester påbörjas i april, mer rapporter om cykelmomentet kommer då.

Maj  runt Kebnekaise är blött och ensligt
Fjällstationerna är stängda och vandringen kommer vara tung, stundvis tung snö och blött. Att hålla sig torr samt torka blöta saker utan att ha ett torkrum ligger på listan av saker att öva på. Sen är det inte mycket folk där och fjällstationen är stängd.

Det blir en hel del backträning med tung packning, ca 30 kg, i veckorna efter jobbet och på helgerna. Försöker få in två till tre pass i veckan i vart fall.

Foto: Vilma Herlin

Så från Nikkaluokta bär jag in allt som behövs för vägen in, upp, ner och ut igen.  Har redan börjat tälta ute och testa utrustningen. Siktar på minst en natt i tält per vecka när jag är i Sverige. Så härligt att vakna upp i skogen, fantastiskt! Ser redan fram mot nästa gång och rapport kommer!

Utrustningsprov

Kropp Challenge – Yttersta Tvärgränd till Kebnekaises topp!

I vår kommer jag än en gång hänga av mig kostymen och lämna tradingrummet för att bege mig ut och göra en skillnad. Det kommer bli äventyr, utmaning och en möjlighet att hjälpa andra.

Kropp Challenge
I fredags lanserades Kropp Challenge, som är är en fantastisk hyllning till äventyraren Göran Kropp och hans expedition till Mount Everest 1995/1996. I Görans anda ska man cykla till berget, bära in sin packning själv, ta sig hela vägen till toppen, tillbaks ner och sedan hem igen – allt av egen kraft.

Kropp Challenge - Anmäld!

Ett bra och inspirerande initiativ och riktigt kul att jag var först att anmäla mig. Hann träffa Renata Chlumska i fredags och nu är planeringen i full gång!

Från Yttersta Tvärgränd till Kebnekaise!
Att få starta från Yttersta Tvärgränd i Stockholm som Göran Kropp gjorde 1995 känns helt rätt. Med cykel kommer jag därifrån att ta mig själv och all min utrustning hela vägen upp (ca 1 500 km) till Nikkaloukta där jag sen packar om och fortsätter till fots in till Kebnekaises fjällstation. Därifrån ska jag bestiga Kebnekaises topp och sen ta mig ner igen innan jag beger mig hem. Visst kommer det bli tufft, men det kommer också bli grymt roligt! Längtar!

Blogg, Facebook och Instagram
Alla mina förberedelser, planering och genomförande kommer jag skriva om och du kommer kunna läsa om det på Outside Sweden och här på min blogg. Följ mig också på min Facebook sida (My Adventures – Crossing Borders)! På Instagram heter jag peacerichdeer.

Insamling till de drabbade i Nepal
Att få hjälpa andra är en viktig del i mitt liv och än idag behöver Nepal fortfarande mycket hjälp. Jag kommer dedikera mitt äventyr till en insamling till förmån för de drabbade i Nepal.

Böneflaggor - Moränryggen

Känns helt rätt att få vara med igen och göra en skillnad. Ingen kan göra allt, men alla kan vi göra något. Det här blir mitt sätt att bidra. Häng med du också!

Nu börjar det!
Planering och förberedelser är viktiga delar och nu börjar det. Tillsammans med mina samarbetspartners kommer det bli en hel del kunskapsinhämtning, träning och test av utrustning. Oerhört roligt! Till topps!

Foto: Daniel Börjesson

 

En ny bekantskap i löpspåret

Här är en härlig artikel som Hillevi Wahl skrivit efter att vi sågs på ett löppass jag höll på Team Nordic Trail 17/2.

IMG_1356

Vi tränade backteknik upp och ned och avslutade med ett par set backintervaller. Hög stämning i gruppen och härligt att se hur de fick till tekniken och hade ork att pressa sig i slutet när vi körde lite hårdare.

IMG_1355

För att läsa hennes artikel så är det bara att klicka här!

My Adventure – Crossing Borders, Fundraiser Result!

This wise man in a village in Asturias asked me why I did what I was doing. A good question and after a few seconds I told him about Crossing Borders, the fundraiser for Doctors Without Borders and how I wanted to bring attention to their work in order to engage even more people. I am glad I met this man, the answer to his question stayed with me during my adventure and helped me when the going was tough. 20140727-115823-43103231.jpg

330km in 8 days, I must have been crazy!! This has been the toughest challenge I have undergone so far. At times I seriously questioned what I was doing. It was tough but it was also a great experience. All the positive feed back along the way and thinking about the good cause, kept me going. Looking at the end result of the project and the fund raiser makes me want to go out again.

The final number collected to the emergency fund of Doctors Without Borders was SEK 72 700 via the Crossing Borders fundraising page!! Together we can truly make a difference!

My adventure, Crossing Borders, has brought attention to their work and inspired others to either become monthly donation subscribers, to send in extra gifts to their cause or even start their own fund raisers!

Crossing Borders managed to engage 10 000+ people through different channels like Doctors Without Borders, Spanish Tourist Bureau, Supporting Sponsors and more. Thank you all for spreading the word! 

This week I met with Antonia Danielsson and Anna-Karin Modén at Doctors Without Borders in Stockholm. it was really good to meet them and to be able to present the project and the results we have achieved. It was a happy ambience and I tried to answer all their questions about the expedition and preparations. We also discussed possibilities moving forward. So stay tuned!

Anna-Karin Modén, Fredrik Hjorth och Antonia Danielsson

THANK YOU!!
A special thank you to all of you who have participated in the fundraiser. I could not have done this without you!

Supporting Sponsors
SIX Financial Information
Ström2
Twitch Health Capital
MJ Training Club
Presentationsteknik.Com

Participants
Ullink S/A
Johan Aronsson
Emil Rimling
Ragnhild Hjorth (Lovely mother :-)!!)
Sabrina Bou
Eva Hjorth
Annelie Krepp
Johan Magnusson
Kristian Nylund
Otto Elmgart
Calle Gothnier
Jan-Peter Larsson
Thomas Djurfors
David Bull
Anna-Maria Hjorth
Johannes Hjorth
Anders Hjorth
Jessica Backlund
Clas Hjorth
Lotti Knowles
Maria Sellberg
Pamela Stenström
Elsa Kvist
BirGitte Jönsson
Jenny Nilsson
Carin Huss
Malin Wallegren
Daniel Swenson
Erik Svensson
Petra Svensson Gleisner
Martin Andersson
Kia Szutkiewicz

Crossing Borders, Adventure Report!

I have been home for two weeks and have had time to look through my notes, pictures and messages. I am still recuperating from the strain from the adventure so I take it easy when I exercise. However, I am in a generally good condition and have no pains or problems. Just need to pay attention to the recuperation phase and rest up.

When I think of what I experienced, I start smiling and I want to go back again. So many great experiences as well as hard and challenging moments too.This warm feeling I feel is a good sign!

Fredrik

Crossing Borders – Summary
I trail ran from Oviedo in Asturias to Santiago de Compostela in Galicia, 330km with 8 300 height meters in 8 days. That is an average of about 41 km a day. All in all about 7,8 marathons. I am grateful to my body for allowing me to have completed this expedition successfully. And to all of you cheering me on along the way. Thank you!!

The Original Way

I set out to experience the the very first route that king Alphonso II walked in the 9th century when the news of the discovery of St Jacobs grave reached him. Little did he know that 1 200 years later, today, 220 000 people each year would follow his example and set out to Santiago de Compostela from different starting points across Europe. Everyone with an individual motive and reason. This year I was one of them.

Arrow!

Fundraiser – Doctors Without Borders
I think we can all make a difference. Therefore I dedicated my adventure, to Doctors Without Borders as a way to raise awareness and funds for their great work in some of the worst disaster ridden areas of our world.

So far we have managed to raise SEK 63 700 through the fundraiser! This is so much more than I could hope for and I am so grateful to all of you for chipping in!!

My supporting sponsors, SIX Financial Information, Twitch Health Capital, Ström2, MJ Training Club and Presentationsteknik have all been a great part in this work by helping in spreading the information about Crossing Borders, the fundraiser and also contributing to it. So has all of you who has shared the information and also made donations. This would now have been possible without you!! Thank you!!

Did you meet anyone on the way?
I have met people from different continents, countries, walks of life, ages and backgrounds. When I read through my blog again last night, I realized that I have even more stories to share and more people and encounters to tell you about.

Niclas and Nicolas

I know I was away for 8 days, but it feels like it was much longer with all the impressions. When I reached Santiago de Compostela it felt like I just started the day before. As the days went by I had a hard time discerning them from each other. Taking time to take pictures during my journey and to write my diary in the blog every morning was a big help. I noticed that I took many more in the beginning and less as I got tired towards the end.

20140727-115035-42635335.jpg

I have seen great views over the landscape in Asturias and in Galicia. I Have crossed mountains, valleys, rivers  and gone through dense forests.

Clouds

I followed lovely paths with storybook qualities. Countless tunnels created by the green foliage in the forests I passed through. This is the typical view or picture from the Camino.

Forest tunnel

It was tougher than expected, more beautiful than anticipated and surprisingly according to plan with just a few offsets. At these moments were when the preparations during Spring came into play. All those hours of training, preparations and planning gave me a lot of extra room to improvise and to maneuver while being out on the trail. The training at Haglöfs Adventure Academy has been put to the test, and passed!

What was hardest?
The hardest moment was after I had arrived to Castro day 4 and after completing 45km that day and I was tired. I looked at the itinerary for the next day and realized that the following day I had at least 45km in front of me again. This affected my mental state a lot and I can still recollect the feelings I felt at that moment.

Tired Fredrik

Another hard situation to cope with was at the end of each day when the distances on the map were not corresponding with the path. It could be an extra kilometer or 3km. These unexpected distances are short in relation to the full day. But at the end of the day they felt like forever and I found them very hard to cope with mentally.

The last day was the first day it rained. It started early evening as the sun started to set. In combination with a sidewind it created a huge contrast to the warm days, which I was used to. It felt really cold! I had decided to keep going and to push to reach the Basilica this day. With less than 10km left I had to make sure that I was in constant motion and kept the stops to a minimum. I kept focused and reached the basilica in Santiago de Compostela at 23:45 that evening!

Rain and dark

What was the best or the memory that sticks out?
Hard to pick just one, but I would say that the day when I went to Castro via Grandas de Salime from Pola de Allende.I climbed uphill sides and crossed mountain ridges and went all the way down to the river and then all the way up again.

On top of the world

The whole day was full of contrasts and spectacular views. Lots of height meters and a long distance.

Embalse de Salime

I was alone on the mountain side in the forest with no one in front of me and no one behind me. Just me and my backpack. It was amazing.

20140730-032420-12260736.jpg

What did you eat and where did you stay?
Along the paths there were villages with bars, restaurants and places to stay. I had documented where I could get what. So I knew how long I had between the places where I could get food, something to drink or stay over night. I ate normal food but had cravings for salty and fat thing. Eggs, bacon and french fries became a favorite. I had roughly a daily 4 000 calorie deficiency. I focused on making sure to also eat good and healthy things to eat. I counted on my ”storage” around the waist to supply the energy. This worked well for me and this way I did not have to force myself to eat all the time.

Eggs and bacon

During the days I had dates and nuts with me as extra energy and mixed in minerals and electrolytes in the water. Whenever possible and not too tired I filled up my Camelback and made sure to drink a lot when I had the possibility along the way.

Refill

Since I needed my rest with the strain from the challenge, I had decided to book simple hotels and an hostel (albergue) along the way for the first five days. Then I booked the last three places to stay day by day based on the form of the day. This way I could rest up properly and had a good start each day. I met great people at these places. Some of them I caught up with during the day as I ran past them. Good energy!

New friends

What was in the backpack?
I carried everything I needed for my expedition on my back. The satellite tracker was on top of the lid. The total weight of my backpack and running gear was about 6.7kg (about 14lbs). I filled up with 1,5 liters of water every morning so all in all I carried 8,3kg. Good thing was that I could stop for the day whenever I needed and I had all that I needed right there with me.

Haglöfs Gram 25

Gear

Being alone on this adventure implied risk. In order to mitigate this and as a safety precaution I had doubled up reserv equipment and simple supplies in a suitcase (I named it Bob). This way if I lost any of my equipment or broke something, I could replace that with things from the suitcase. It was sent on by courier to each destination. If I lost my backpack or broke something, then all I had to do was to get to the next stay of the day.

How did it feel to arrive to Santiago de Compostela?
It was a great feeling to arrive and realize that I had made it! It was hard to finish the last kilometers, but I did it! II was happy and tired when Sabrina came to meet and join me for the last kilometer.

Arrived

The next day in the city was very different from being on the trail. I was not used to have so many people around me. Here’s what I wrote in my diary about this day.

What would you do differently?
There are a few things I would change, but not that many. Next time when I take of my socks to check for blisters I am going to put on a ”compeed” on the beginning blister even if I ”only have 20km left”. I was tired at the time on day 7 and my logic was out the window. This will be a routine from now on.

The tools for documentation and blogging needs to be used at home in everyday life so that I have all apps installed and everything setup prior to being on the trail. Sounds so obvious, yet I missed this one.

Planning, preparing, training..
Many of the people I talk to thinks that training was where I dedicated most time. I did train diligently, but this was just a third of my work preparing for the adventure. The other two thirds were planning and preparations. I put together a complete project plan with a risk analysis and everything. Then I had to try out the gear and test everything so I knew exactly how to use them when needed out on the expedition. Same thing with knowledge and skills. First get the knowledge and the practice on how to apply it.

I did a field test in Asturias in June where I tested everything. This gave me valuable insights and let me adjust my gear. Here’s the article where I describe this.

This way I created a stable foundation for when I needed to improvise. Essential for reaching the finish line smiling. At the basilica

What is happening next?
Right now I am still thinking and processing what I have experienced. I know I want to to do something again, but not exactly what. Suggestions are welcome. I have a few running competitions coming up, and then my official goal for 2015, to complete a long distance triathlon, Ironman. This will require dedication and time, but I still want an adventure or two like the one I have experienced. This is a very addictive experience and I long to go out again!

Adventure

Crossing Borders, Day 9, Last day, Santiago de Compostela

Waking up the day after in Santiago de Compostela, my first instinct was to get ready for another day of running. I was trying to remember the distance for the day when it dawned on me that I was not going to run this day because I had arrived to Santiago de Compostela!

A mixture of joy and sadness came upon me. Happy to have reached my target, but also sad because it was over for this time. I did my morning routine of going through everything and then getting ready. Still it felt different, no running.

Feet were feeling ok, blisters under control. No muscles torn or ligaments hurting. But I did have a funny way of walking on my stiff legs.

IMG_0243.JPG

Busy streets and pilgrims arriving all the time. I was struck by the fact that there were so many people and all very happy. We ran into a group of singing wanderers just arriving. Beautiful voices and lovely people.

IMG_0245.JPG

The center of all activities were in the old part of the city. Many small streets full of people visiting, arriving and also some leaving to continue on their journey. Amazing contrast to be in such a crowded environment after being alone out on the path for eight days.

IMG_0247.JPG

Seeing the basilica in daylight was impressive. It was huge! Wide building and tall towers. 220 000 people from all over the world wall, ride or bike here each year. Not always a spiritual reason, but all with one thing in common, to reach this church.

IMG_0253.JPG

Inside there was the golden centerpiece with the figure of St Jacob in the middle. Behind it was a small passage where the people could enter to embrace or hug him for a blessing. On the sides of the church there were many chapels for prayer and contemplation.

IMG_0246.JPG

Time to go to the Pilgrimage Office with my credential. The woman behind the counter asked me why I had done this journey, ‘Was it as a physical challenge or more of a personal or spiritual reason.’.I told her about the adventure, Crossing Borders, running the Camino Primitivo and about the fundraiser for Doctors Without Borders. I thought of all that I had experienced and seen and concluded that it was both reasons. She went through my stamps in the credentials, verified the dates and places. Then she signed a certificate for me and Congratulated me on the conclusion of this journey.

There it was, the official completion of my expedition. It was now officially approved!!

IMG_9187.JPG

Outside again, smiling, time for lunch and to celebrate the completion of Crossing Borders’ objective to reach Santiago de Compostela in 10 days by trail running the 330km Camino Primitivo. I managed to do it in 8 days in a safe and controlled manner. Felt great!!

IMG_9186.JPG

IMG_9354.JPG

A full day of rest and recuperation was much needed. Much more than I was aware. That evening I slept well. Next day we left to go back home. The adventure was now officially over.

So grateful for all the encouragement and support, which I have received before, during and now after my expedition. The donations to the fundraiser have been heartwarming. These are much needed for the work of Doctors Without Borders. Thank you!! Wish I could hug you all!

IMG_0198.JPG

And remember if you want to go to Santiago de Compostela, just follow the yellow arrows and the sea shells. Buen camino!!

IMG_0157.JPG

%d bloggare gillar detta: